"Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet"

"Kulturarv ligger bakom invandrarnas brottslighet"


Mauricio Rojas avslöjar ny Brå-rapport: Förhållandena i Sverige kan inte förklara skillnaderna mellan olika invandrargrupper. På onsdag presenterar Brottsförebyggande rådet rapporten "Brott bland svenskar och invandrare". Den visar att invandrarnas generella överrepresentation när det gäller registrerad brottslighet ligger på lite över hundra procent. För grövre brott, exempelvis mord, dråp, misshandel mot obekanta och våldtäkt, är siffran 300-400 procent. Men samtidigt som invandrare från vissa länder inte alls begår brott oftare än infödda svenskar gör invandrare från andra länder det i mycket stor omfattning. Det är bara olikheterna i invandrarnas sociokulturella arv som kan ge en tillfredsställande förklaring till skillnaderna i brottsbelastning mellan olika invandrargrupper. Ämnet har ansetts vara tabu, men måste nu komma upp till ytan, skriver folkpartiets integrationstalesman Mauricio Rojas.

På onsdag offentliggörs en av de mest fördröjda men behövda rapporter jag känner till, nämligen Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport "Brott bland svenskar och invandrare". Den enda hittills befintliga rapporten i ämnet, "Invandrares och invandrares barns brottslighet", kom ut för nästan tio år sedan (1996) och baserades på siffror från 1980-talet.

Att det dröjt tio år innan Brå följt upp denna rapport kan inte förklaras av ointresse för frågan, tvärtom. Sanningen är att det har varit mycket kontroversiellt att över huvud taget undersöka denna känsliga aspekt av vår verklighet.

Den känsliga fråga rapporten berör förklarar antagligen också den långsamma processen kring publiceringen av den rapport som presenteras på onsdag. De huvudsakliga statistiska resultaten har varit framräknade och analyserade sedan länge, men rapportens offentliggörande har fördröjts eftersom nya granskningar och bearbetningar ansågs nödvändiga beroende på ämnets kontroversiella karaktär.

I våras träffade jag två av de ansvariga för rapportens framtagning, bland dem den nu avlidne Jan Ahlberg som också var författare till rapporten från 1996. Det var ett möte som vittnade om en påtaglig nervositet som publiceringen av den nya rapporten föranledde inom vissa miljöer.

LÄS MER HÄR: http://www.dn.se/debatt/kulturarv-ligger-bakom-invandrarnas-brottslighet/

Hämtat från: www.dn.se/debatt

Läs mer

Skäms för att vara svensk....

Det är inte så lite Indien över Sverige.
Sex tonårskillar har upprepade samlag med en 15-årig flicka mot hennes vilja i ett mörkt, låst rum.
I tingsrätten fälls de för gruppvåldtäkt.
I hovrätten frias de helt.
Ibland skäms man för att vara svensk.

Kanske är det här ämnet lite för allvarligt för att raljera med men det ligger nära till hands när man följer den våg av avsky och uppgivenhet som kommit efter den uppmärksammade friande domen.
Klyftan är nu bottenlös och oöverbryggbar mellan vanligt folks rättsuppfattning och lagen tolkad av juridikens främsta hjärnor.

Då är det lätt att i vanmakt ta till det här med Indien eftersom vi svenskar uppfostras till att tro att vårt land är det främsta i världen när det gäller det mesta men fram för allt när det gäller kvinnors rättigheter.
Efter den uppmärksammade gruppvåldtäkten på en buss i Indien som avslutades med att den unga kvinnan slogs ihjäl följde våldsamma demonstrationer och vi fick höra att i Indien kan man våldta hursomhelst utan att någon bryr sig.
Vad är då skillnaden mot Sverige?
I vårt välordnade land anmäldes enligt brottsförebyggande rådet förra året 6 203 fall av våldtäkt. Det är 17 stycken om dagen.
Räknar man in det mörkertal som forskarna uppskattar till cirka 80 procent sker det 50 våldtäkter om dagen.
I världens lyckligaste land, där cyklister måste ha hjälm och man får böta för att kasta papper på gatan.
Visst är det svårt att begripa. Sverige har en starkare jämställdhetskultur än de flesta andra länder.

Men vi har också en alkoholkultur som är skrämmande och som ibland gör det omöjligt för rättsväsendet att utreda vad som hänt när inte ens de inblandade minns.
Fast så finns det de så kallade solklara fallen, som vanliga dödliga inte tycker borde vara så märkvärdiga, som det här med den 15-åriga tjejen.
Hon går på en fest och sex killar som hon aldrig träffat tidigare drar in henne i ett rum. De tar hennes mobil och jacka, släcker ljuset och drar av hennes kläder. 15-åringen säger nej flera gånger men killarna struntar i det och turas om att ha samlag med henne.

När polisen så småningom plockar in dem ljuger de och säger att de inte ens varit i lägenheten.
De döms alla sex för grov våldtäkt och försök till grov våldtäkt av Solna tingsrätt.
Domstolen anser att flickan har befunnit sig i ett hjälplöst tillstånd. Brotten bedömdes som grova eftersom flera personer förgripit sig på flickan och eftersom övergreppen pågick under lång tid.
Då tycker man att det borde vara klart.

Det kan ju inte finnas någon som på allvar tror att en naken 15-åring som säger nej verkligen vill bli knullad av sex okända killar.
Svar: Jo visst finns det. Juristerna i hovrätten menar att det inte går att utesluta att det var så.
Flickan är trovärdig, säger hovrätten, men ifrågasätter hur korrekta iakttagelser hon kunde göra i ett mörkt rum där personer som hon inte kände sedan tidigare kom och gick.

Hovrätten menar också att det saknas belägg för att flickan skulle haft anledning att känna sig rädd att bli misshandlad eller råka illa ut om hon sa nej.
Alltså har hon inte befunnit sig i "ett hjälplöst tillstånd" skriver hovrätten som slutkläm på årets främsta juridiska akrobatnummer.

Nu ropar flera politiker och jurister att lagen måste ändras.
Hur många gånger har vi hört det?
När dagen är slut är detta ändå fakta:
I Sverige kan sex killar köa upp och tvinga till sig samlag med en 15-åring och komma undan med det.
Det gör Sverige till ett u-land när det gäller kvinnors rättsliga trygghet vid sexualbrott.
Det tål att tänka på när vi överlägset blickar ut över Indien och resten av världen.

Av: Jimmy Fredriksson
jimmy.fredriksson@gt.se

Artikel hämtad från: Aftonbladet
Länk: http://www.expressen.se/gt/kronikorer/jimmy-fredriksson/fredriksson-skams-for-att-vara-svensk/

Läs mer

"Ellen Livsvilja"

Då jag var barn...

"Liten men trygg i de vuxnas värld. Det är så som jag minns känslan som barn. Vi var ute och lekte. Jag klättrade högt, cyklade fort. Testade Nytt.

Jag hade stöd från massor av vänner. I området där jag bodde var det fint. Nybyggda villor och kärnfamiljer. Vi låste aldrig vår ytterdörr. Vi ställde aldrig in bilen i garaget. Grannarna kände varandra och om det var behov av det hjälpte man till.

Vi hade kräftskivor och midsommarfester i form av gatufester. Vi barn sprang i den lilla dungen som var intill. Klockan kunde bli sen kväll innan vi återvände från våra spännande äventyr i skogen.

De vuxna var inte oroliga. Varför skulle de vara det. Vi hade kamratskap och solidaritet. Vi hjälptes åt. Vi höll ihop. Vi var individer i en enhet och sammanlänkade som få.

På vintrarna brukade grannen bakom vårat hus spola is. Alla barn i kvarteret fick åka skridskor så mycket man ville och orkade. Många skratt ekade. Var det snö samlades vi för pulkaåkning. Det fanns två fina backar i anslutning till det bostadsområdet vi bodde i och de nyttjades flitigt.
Alla var med. Alla hade roligt.

Idag, dryga 30 år efter min egen födsel, undrar jag vad som hände. Hur gick det till? För här sitter jag med make och två barn. Vi bor i ett radhus och omgivningen kring oss är en form av krigszon.

Varje morgon undrar man om barnens cyklar ska vara i brukbart skick, om de ens står kvar. Jag har fått jaga barn som kastat sönder våra och grannars rutor, med sten, äppelkart och till och med en cykel. Varje morgon upplever jag också det kaos som städas bort. När jag går ut med hunden och ser vår natur och hela omgivning i bostadsområdet förstört.

Avbrutna nyplanterade buskar och träd. Cykeldelar kastade överallt. Sopor och skräp över var gräsmatta. Människoavföring kring buskarna (jo människor, vi har vid fler tillfällen än ett sett det ske). Skurvattenshinkar utslängda från fönstren på tredje våningen.

Varje dag kommer den härdade vaktmästaren för att återställa ordningen. Outtröttligen får han ta hand om andras nedvärderande beteende, för det är så det är, så det ser ut idag.

Det har blivit invandrartätt här. Mycket invandrartätt. Så mycket förstörelse.

Mina barn har blivit hotade och påcyklade. Slagna och jagade.

Jag fick be dottern tänka på vart i solen hon valde att lägga sig för att sola, i vår egen trädgård! Oron är för stor. Statistiken för talande. Hon ska inte bli ett av de svenska flickebarn som våldtagits på grund av att de följer normala svenska beteenden; i detta fall sola i bikini.

På mindre än 30 år har vi gått från min egna barndomsbild till den bild vi idag ser varje dag för våra svenska barn. För mina barn. För dina barn.

En värld i brand och ett land där ingen kan släppa oron. Där vi vakar över och håller tillbaka våra barn, i rädsla och för att skydda. Skydda mot främlingar och deras opassande framfart.

Mångkulturen och massinvandringen sätter våra barns liv i en fullkomligt onödig situation av rädsla och otrygghet.
Ett samhälle där vi trippar på tå för främlingar och gång på gång bevisas det att vi svenskar är mindre värda och mindre respekterade i vårt land, i vårt Sverige.

Det är NOG nu.

Jag är arg. Ledsen. Besviken. Kritisk. Förbannad. Orolig. Trött. Förfärad. Men framförallt är jag beslutsam och målmedveten.

Mina barn ska inte behöva ha det så här. De ska inte växa upp och tro att vi inte ser och aktivt agerar — att vi inte aktivt väljer deras framtids lycka!

Jag tänker slåss för mina arvingars framtid. För deras rätt till ett tryggt och svenskt land, där trygghet och folkgemenskap genomsyrar vardagen varje dag. Där solidaritet för våra egna är vackert och där vi inte skäms över att stå stolta för det vi har och vill ha kvar. Att Sverige ska få vara svenskt med allt vad det innebär.

Det finns en enda väg för våra svenska barns framtid och den vägen är växande i Svenskarnas parti.

Jag är så tacksam för den kamratskap jag i dag upplever ihop med andra nationalistiska svenskar. Kamratskapen som väcker mig i minnet och som visar vad vi hade och var vi idag är och förlorar. Jag sätter mig aldrig mer för att titta på.

Mina barn ska få känna samma lätta glädje med lika lite oro som jag själv gjorde som barn. Mina barnbarn i sin tur ska inte ens behöva tyngas av det elände var frisk svensk människa i Sverige redan ser.

Sverige är våra barns framtid. Vi måste göra rätt för barnens skull och vi måste göra rätt idag!"



Artikeln är hämtad från: https://www.realisten.se/2013/10/07/da-jag-var-barn/

Läs mer

Hon slogs ner för att hon är svensk – av 20 killar med invandrarbakgrund.

SÖDERTÄLJE. Anna, 21, slogs medvetslös av ett 20-tal svartklädda, beväpnade unga män.
De sparkade henne i ansiktet, hoppade på bröstkorgen.
Hon räddades av sex unga killar som med fara för sina liv angrep mobben.

Läs här om dom modiga killarna som stoppade misshandeln trots att dom var väldigt underbemannade: http://svenssontankar.blogspot.se/2015/01/svenska-hjaltar-har-har-ni-dom.html

”Allt blev svart”
20 till 25 svartklädda
pojkar och unga män, med invandrarbakgrund.
– Nån skrek ”jävla svennehora” åt mig. Jag svarade ”håll käften”.
Gänget sprang in i tunneln. Slog ner Anna. Vräkte pojkvännen och väninnan över ett staket.
– Jag såg sex fötter vid mitt ansikte. Sen blev allt svart.
När Anna vaknade igen stod ambulanspersonal på knä bredvid henne.

– En av killarna sa att jag inte fick röra mig, att jag
hade fått slag i huvudet.
Tuppade av
Hon skrevs ut från sjuk-
huset nästa morgon. Inget var brutet. Ingen hjärnskakning.

– Jag har fått höra att jag tuppade av av slagen och sparkarna. Men de fortsatte sparka mig. Min väninna skrek ”sluta, ser ni inte att hon är medvetslös”. Jag kunde ha dött.
Anna är rädd. Hon har mardrömmar. Hon kände igen några av killarna och är rädd för att stöta på dem igen.
Har inre blödningar
Inte heller Daniel vill träda fram med sitt rätta namn i Aftonbladet.
Han sitter vid köksbordet i föräldrahemmet och ska
i dag operera sin brutna näsa. Ena trumhinnan är intryckt, kindbenet är skadat, han har två inre blödningar och ömma revben.

– Vi var på väg hem från krogen när vi såg en folksamling vid tunneln. Det var ett jävla liv, men jag såg först inte vad som stod på.
Plötsligt såg de en orörlig kvinna mitt i folkhopen. Någon lyfte upp hennes
huvud, någon annan sparkar henne i ansiktet.
– Sedan skrattar de.

Daniel och hans kompisar sprang mot gänget.

– Dom var så väldigt många fler. Jag visste att det skulle gå åt helvete, men var tvungen att göra någonting.
Han hade plötsligt 10–15 personer runt sig. De slog honom mot ansiktet, flera av dem hade knogjärn. De sparkade mot revbenen.

– Mitt ena öga murades igen av en av smällarna. Jag såg knappt någonting.
Daniel, en storväxt idrottskille, lyckades använda en av de mindre killarna ur mobben som skydd mot slagen.

– Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om dom fått ner mig.
De sex unga männen lyckades springa ifrån gänget. De stoppade en bil och fick skjuts till akuten. Fem av dem fick sys.

Har haft problem
Södertälje har tidigare haft problem med gäng och etniska konflikter. Enligt vad Aftonbladet erfar har fem unga män pekats ut som inblandade i misshandeln.
Flera av dem har varit
inblandade i andra bråk.

– Vi har en misstänkt nu. Vi tror han eldade på de andra, säger Kia Sand-rell.
Mannen, som är känd av polisen, var i går kväll ännu på fri fot.

Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article11508728.ab

Läs mer

Italiensk sida om våldtäkterna i Sverige. (översatt till Svenska)

Den fullständigt makabra våldtäktsfrekvensen i Sverige uppmärksammas allt mer i utlandet. På Informazione Libera står följande att läsa (med reservation för felaktigheter i översättningen).


Om våldtäktslarm i det civiliserade Sverige. Uppgifterna är entydiga och obehagliga. I Sverige har det registrerats 60 000 våldtäkter per år, cirka 5 000 våldtäkter per månad eller 164 våldtäkter per dag. Det är 20 gånger fler än i andra europeiska länder. Antalet våldtäkter har ökat med 12 procent mellan 2009 och 2010. Majoriteten av våldtäktsmännen är muslimer.

Tjänsten Human Rights avslöjar att gruppvåldtäkterna har ökat med 377 procent mellan 1995 och 2006. Våldtäkt utomhus ökade med 300 procent mellan 1975 och 2007 och 82 procent av svenska kvinnor är rädda för att lämna huset på kvällen. Det verkar att vara en effekt av en massiv muslimsk invandring som har drabbat landet på den Skandinaviska halvön 2004-2012.

Sverige har nu ett sorgligt rekord – det Europeiska land där det förekommer flest våldtäkter och som nu är tvåa i världen efter den anti-rasistiska Sydafrika. Det är chockerande siffrorna att det förekommer över 53 våldtäkter per 100 000 invånare. Nästan fyra gånger högre än de redan chockerande italienska som genereras av invandringen och som stannar vid 15 våldtäkter per 100 000 invånare. Statistiken tyder på att 1 av 4 svenska kvinnor kommer att bli våldtagna. Muslimer är inblandade i cirka 77 procent av våldtäktsfallen (invandrare i allmänhet för 90 procent).

Blandningen av svenskt liberal kultur och en kvinnofientlig muslimsk ideologi är en explosiv blandning som har gett upphov till en epidemi av sexuellt våld. Skälen är uppenbara. Det som för en svensk kvinna kan vara en enkel gest av vänlighet, missuppfattas av invandrade afrikaner eller afghaner som inte bara härstammar från andra platser men även från andra epoker, som en signal till parning. Beaktande också att i Afrika och i muslimska områden, är kvinnan bara en av olika slag av boskap. I Stockholm i somras begicks det i genomsnitt fem våldtäkter per dag.

Stockholm har förvandlats från att vara en svensk stad till en stad som utgör hem för en tredjedel av invandrare. En fjärdedel av dess befolkning är muslimer. Förr skulle det ha kallats kolonisering och Italien blir om tjugo år som Sverige om vi inte agerar. Liksom resten av västvärlden måste vi räkna med det faktum att invandring och kvinnors rättigheter är oförenliga. .



Källa: http://www.informazionelibera.info/svezia-il-77-degli-stupri-e-commesso-da-musulmani

Läs mer