Är det nu man säger: "Vad var det jag sa?"

Tiggare tvingas betala 400 till 2000 kronor till sina ledare.

Att tiggeriet som ökat drastiskt i Sverige dom senaste åren inte skulle vara organiserat och en kriminell verksamhet är det fortfarande folk som tror men kanske lär dom få sig en läxa nu att inte vara så naiva och lära sig att läsa mellan raderna. Vad säger ni nu alla ni så ansåg att jag och andra som sagt detta hela tiden att vi bara hade massa fördomar och att vi till och med var rasister!?

Skäms på er allihop och förmodligen säger ni ingenting som vanligt när det visar sig att vi inte var fördomsfulla utan bara en aning mer vakna än vad ni är.

"DN kan nu avslöja hur en del av tiggeriet i Stockholm organiseras. Det finns personer som tar betalt för att forsla hit ivriga, fattiga människor med stora drömmar från Rumänien och Bulgarien – och som kräver upp till 2.000 kronor för att ge dem en plats att tigga på stadens trottoarer.

Tiggare som gått till polisen berättar för DN att det finns män som erbjuder resor till Sverige med löften om att stora pengar finns att tjäna. Männen lägger ut pengar för resan och även för en kostnad för själva trottoarplatsen – pengar som personen blir tvungen att tigga ihop under de två första veckorna, annars växer skulden. Kostnaden för en bit trottoar i storstaden kan enligt tiggarna som DN talat med kosta mellan 400 till 1.000 kronor i månaden.Uppgifter om 2.000 kronor förekommer också, men det är oklart hur många veckor den ”hyran” täcker. Många av dem som kommer hit har inte den blekaste aning om hur mycket den summan motsvarar i bulgariska lev eller rumänska lei – de kan varken läsa, skriva eller räkna."

"Bilden av de organisatörer som målas upp i de berättelser som DN tagit del av är inte den av en rik man som kör runt i fin bil och bor i lägenhet. Tvärtom bor organisatören ofta på samma plats i Stockholm som de personer de tagit hit; i en avställd bil, koja eller husvagn. Han kommer ofta från samma by och är släkt, granne eller vän med dem som han forslar hit och tjänar pengar på. Därför är det svårt att få information om exploateringen. Det krävs ofta att något extraordinärt händer för att personerna ska våga berätta. I de fall med drabbade som DN har talat med har dödshot och hot om misshandel och faktiska misshandelsfall gjort personerna villiga att berätta och försöka anmäla. Men de flesta känner sig ändå nöjda med sin situation och berättar inte."

Så var det med det.

/Sven S.

Läs hela artikeln från D.N Stockholm här: http://www.dn.se/sthlm/sa-tvingar-de-tiggarna-att-betala/